Annorlunda men ändå samma
Jag har börjat på något nytt, eller det är inte nytt för folk men det är nytt för mig. Nytt, obehagligt och inte alls hjälpsamt. Samtidigt så har det som var mest tryggt i mitt liv och min vardag plockats bort, bara sådär. En dag tyckte dom det var nog och då tog dom bort det.
Så mina dagar är inte så bra just nu, dom är faktiskt inte det minsta bra. Men ändå går jag till det obehagliga och nya, även fast det inte hjälper. Och ändå lider jag igenom ångestanfall efter ångestanfall, för det är ju en del av livet och tydligen är jag också det. Även om det inte alltid känns så.
