Låt bli min värld
Jag har min värld, den som pågår i mitt huvud. Den där allting faktiskt är bra, den där mina drömmar inte alls är omöjliga att uppnå och där ingen kan förstöra mig. Men så händer det, lite för ofta, att folk kommer och stampar in i min värld, struntar i vilka drömmar dom river ner eller hur mycket dom förstör utan kommer bara dit för att tjata. Tjata om möten, tjata om psykologer, tjata om terapi, tjata om medicin, tjata om allt som måste göras för att jag ska bli som vanligt igen. För det är viktigt, det som står i böcker, på hemsidor och som läkare säger det är viktigt och det är riktigt, det är så man blir frisk. Men min värld, där jag får må bra, studsa på rosa moln och vara glad det är inte viktigt för den är ju inte på riktigt, den är ju bara i mitt huvud.
Ja kära människor, min värld är bara i mitt huvud, men det är mina sjukdomar också. Skillnad är att alla måsten från er förstör min värld och gör sjukdomarna värre och min värld trycker bort sjukdomarna och göra sakta men säkert min vardag lite lite bättre. Det kanske är fel sätt, det är inte så det ska skötas utan man ska stå med båda fötterna på jorden, man ska gå på terapi och man ska ta en massa piller som ska göra att du aldrig mer är ledsen. För det är så världen är idag, det är så det ska vara och min värld i mitt huvud försvinner lite mer för varje dag som går. För vad spelar det för roll hur mycket hopp och hur glad min fantasivärld faktiskt gör mig när det inte är rätt sätt att bli frisk på.
